Vi skulle ta tåget klockan 7 på morgonen, jag och min mamma, så jag gick upp klockan 5. Vid tågstationen stod ingen text på skylten så mamma kollade hemsidan på mobilen, inställt. Vi berättade det för E i min klass och hennes mamma, och som tur var hade de bilen där, vi fick skjuts av dem till stan, där vi blev försenade på alla möjliga sätt, av bland annat söliga gubbar i bilar och avstängda vägar. Men när vi väl skulle parkera sprang jag och E och bad konduktören på tåget som precis skulle stänga dörren att vänta på våra mammor för de skulle bara parkera, och snart kom de båda springandes. Så vi hann med tåget tack vare en snäll konduktör.

Väl framme i Malmö såg man idoldeltagare överallt, träffade bland annat två tjejer vid toaletterna på stationen som skulle ansöka, de stod även vid oss i kön sedan när vi tagit bussen till folkets park. Kön bestod av en lång och smal del, och efter en sväng en tjockare och kortare del.(VI SÅG PETER JIHDE XD) Den långa och smala delen kan man väl avrunda till att vi stod i, i cirka tre timmar tills vi kom till den tjocka, och trodde att 'YES! Nu är det inte långt kvar'.. Heh, in our dreams liksom. Då stod vi där i cirka 4 timmar. Efter sju brännande timmar i en stekande sol (Ja jag brände mig på ENA halvan av ansiktet) så fick vi komma in, vi fick nummerlappar. I kön hade vi också lärt känna ett par småländska tjejer. Där inne stod vi i cirka 3 timmar innan vi blev uppropade. Vi fick sitta i nummerordning på ett par stolar på en scen där de hämtade ut oss fem i taget. Där separerades jag och E ifrån våra småländska nyfunna kompisar, då de hade mindre nummer än oss. Sedan blev även vi inhämtade, med fem andra människor, och fick sitta inne i ett minimalt rum, utan luft. Där inne satt cirka 10 stolar, med som folk redan satt på, även där i nummerordning. Nu fick alla, en och en gå in till juryn, man hörde lite när de sjöng ut genom väggarna.

Stämningen i rummet var nervös, men härlig. Alla som inte känt varandra mer än 1 minut pratade med varandra och stöttade varandra. Underbart! En och en försvann de, och man insåg att det snart var ens egen tur. En tjej som skulle gå in och sjunga gick in, sen kom hon ut och satte sig igen, när vi frågade henne saker förstod vi att hon skulle in igen, och hon bad oss låta henne tänka. En som arbetade på idol sa att hon fick gå in igen när hon var redo, och hon sa att hon var redo nu. Hon gick in igen, sjöng en låt till. Sedan kom hon ut överlycklig. Nu ska ni inte tro att det var lätt, jag hörde många fantastiska sångröster genom den väggen, och bara en av dem gick vidare.

Snart var det min egen tur, men nervositeten släppte direkt när jag kom innanför dörren, där satt en tjej och en kille, de log och såg trevliga ut, vid sidan stod en stol som jag frågade om jag fick ta, och jag satte mig på den med gitarren i knät.
De sa ungefär: "Du är Johanna och ska sjunga hallelujah?" och jag sa "Ja" och då sa de att jag kunde börja.

Det gick otroligt bra, ackustiken i det rummet var underbar, och de två verserna och två refrängerna flög iväg, jag tyckte det gick så otroligt bra, jag tog i och det lät bra.
Efter jag hade sjungt hade killen skrivit lite saker och tjejen såg på mig och sa:
"Det var jättebra, men tyvärr räcker det inte hela vägen till juryn".
Jag blev inte riktigt besviken, hade inte förväntat mig mer, visst hade det varit roligt, men det var runt 2500-3000 sökande i bara Malmö.

Om jag hade fått bestämma själv hade jag gärna tagit emot lite kritik, vad som kunde ha varit bättre. Men som sagt, en lång dag, men med ett bra framträdande.
Jag är glad att jag åtminstonde försökte, och kommer troligtvis återvända 2010, med solkräm, ett paraply, en förbättrad sångröst och en jäkla massa godis!